Ibland så känner jag mig lite ensam i kampen om kilona... Jag vet att det är tusen tillsammans med mig som kämpar på riktigt MEN vi pratar kanske inte alltid högt om det. Jo, vars de flesta på jobbet och MÅNGA vänner "HÅLLER IGEN" men det tycker jag faktiskt inte är riktigt samma sak...
Jag snackar KILON...
jaja, det går bra för mig MEN gud vad kämpigt det är då... Det har liksom stannat av och jag står still, still, still... Nu är pulvertiden slut och jag äter som vanligt. Jag försöker hålla mig till en portion, lite mindre kolhydrater (som potatis, ris och pasta) men däremot äter jag frukt. -Ganska hälsosamt tycker nog jag.
18 kilo är i alla fall borta! 18 kilogram
Heja heja nu är det bara resten kvar...
Jag promenerar väldigt mycket fortfarande och ibland så tar jag 7,5 km i skogen och då joggar jag oxå mellan varven. Promenerar i rask takt och sedan så joggar jag sakta och varvar detta hela varvet. Gudars vad jag känner me nöjder då, sa i veta, sa ho på "marbo"...
Jajjamännsan så är det... Jag blev lockad och nästan lurad tillatt ställa upp på ett motionslopp i Gbg i juni, Blodomloppet hette det... Hua tänkte jag. Jag håller inte på med sådant här...jippon! MEN Vi var 3 stycken som promenerade 5 km och det var fantastiskt kul och jag hade gärna sprungit lite, kände mig väldigt alert... Kan det vara så att det kanske är skoj att vara med på marcher och jippon?!?
Jag vet inte MEN det kanske blir nästa år igen och då Joggar jag 5 km, det är givet det!
så här underbart glada och laddade var jag och mina kollegor i göteborg;
Ja det är bar att snöra på sig skorna och ta en lite prommis innan kvällen eller regnet, vilket som nu kommer först...
Fortsätta kämpa
/Nettan - Nettis
Du kämpar på fantastiskt kära vän....linda
SvaraRadera