Älskade ungar...

alla dessa ungar - Jag älskar dem alla!

sitter hemma på kontoret framför datorn och har precis läst om min systerson som är i Nicaragua- Världens bästa land, enligt honom....Han berättar att han bor i ett hostel 10 meter från stranden och sover i hängmatta om natten...

Han berättar oxå att han träffat en tjej från Nya Zeeland som han med egna ord beskriver så här; ( hon är klockren på alla sätt och vis liknar faktiskt dej jättemycket mamma fast yngre...)Det är en så rörande kommentar och jag blir alldeles gråtfärdig... och då är jag BARA moster...

KÄRLEK

Man blir lite avis tror jag... eller det kanske är fel ord... jag tror nog att jag bara blir glad i hjärtat för hans skull och så tänker jag väl att jag borde gjort sådant när jag var UNG... eller i alla fall YNGRE...Men det var inte jag, jag var alldeles för osäker och väldigt beroende av tryggheten. skulle nog aldrig gett mig av utanför Sveriges gränser själv.

I dag tänker jag nog annorlunda och hoppas att jag är liga positiv och positiv om Nils kommer på idén att resa, resa och resa. Hoppas att jag är så modig att jag uppmuntrar honom och vill att han vågar och ger sig iväg... då är det ju jag som är MAMMA och syrran är BARA moster. Hua!

/Nettan - nettis