Stolt mamma - duktig grabb

 Hejsan...

Ja, mitt i julstöket så var det ju julavslutning i skolan också.Nils har avverkat sitt första halvår i sjuan. Helt smärtfritt har det väl inte varit MEN i det stora hela så har det väl flytit på. Är det en tonåring så är det och Nils bytte röst och skepnad över en natt... eller ja, en vecka kanske det var. Vi vuxna behöver också invänjningsperioder - INTE HELT LÄTT att tampas med en kille som är på G mot 14 i racerfart.

En dag kom han i alla fall hem med detta armband som han sytt i slöjden. Imponerad var jag! Härligt när de hittar något som de VILL göra SJÄLVA det är ju först då de bjuder till och kämpar... och nu kom lilla pedagogen fram i mig också ja. Men så är det ju med oss vuxna också, inte kämpar vi på allt vad vi kan om vi inte får göra sådant som vi vill göra också inte bara måsten. Så skärp till er i Skolvärlden, ungarna behöver få vara med och bestämma, vi måste lyssna på barnen. Ungdomarna menar jag naturligtvis!
Skolavsltningen var i kyrkan som vanligt - härligt tycker jag, även om jag faktiskt inte var med i år. Jag fick välja bort det då jag jobbade och det är svårt att ta ledigt. MEN Nils pappa var med. Det var inte så mycket folk i kyrkan berättade de, Kanske är det så att ju äldre barnen blir desto färre föräldrar kommer till avslutningarna...VARFÖR? ÄR DET INTE LIKA VIKTIGT)?
JAG HADE BEHÖVT DEN JULSTÄMNINGEN SOM DET GER ATT NÄRVARA PÅ SKOLAVSLUTNINGARNA I KYRKAN, MED PSALMER OCH JULVISOR OCH BARN SOM SPELAR OCH SJUNGER...
/ Nettan - nettis